enresagenomlivet

Dagen har gått i fikandets tecken, besök av Hallberg/Ahlenius i förmiddags här hemma och sedan fortsatte jag med födelsedagsfika hemma hos syster på eftermiddagen. Lediga dagar är underbart. Sova länge och bara vara. I morgon väntas besök av Emma. Vi pluggade tillsammans under Norrköpingstiden och dessutom väntar hon också bebis i sommar. Så i morgon blir det nog en hel del mage och bebisprat.

Annars är jag på klänningjakt just nu. Vill ha en långklänning som jag kan bära på lillebrors student och på elevernas avslutningsfest i sommar. Hittar dock ingen. Den måste passa över magen som kommer att vara ganska så stor då, sju månader gången. Vill kunna känna mig fin fastän jag kommer vara stor.

Nu ska jag lägga mig tillrätta i soffan och vila.

Fortfarande ingen laddare till kameran i sikte. Kanske dags att börja leta och inte bara fundera över var den kan vara. Börjar kännas tråkigt att inte kunna använda kameran, så till helgen om inte annat får jag verkligen ta en "vända-upp-och-ner-på-hela-huset" runda och se vad jag kan hitta.

Har ett paket på H&M ligger och väntar här i soffan. Små söta strumpor till bebisen samt ett par korallröda jeans till mig. Borde ta och prova jeansen men jag hoppas så att de passar att jag knappt vågar ifall de inte gör det. Om de passar finns det stor möjlighet att de sitter på under Nils dop om ett par veckor där jag även fått äran att vara fadder till den lilla mysiga busen. Garderoben är ju inte den största just nu så jag håller tummar och tår för att byxorna passar.

Vigselringen får numera inte plats på fingret. Än så länge får jag på förlovningsringen då den är lite rundad i kanterna tillskillnad från vigselringen som är mer kantig. Känns väldigt konstigt att bara bära en ring och snart är väl risken att även den får tas av. Ska inom en snar framtid försöka skaffa mig en halskedja att ha ringarna i, men det är ju inte alls samma sak. Men då finns de i alla fall nära hela tiden.

Börjar även känna av bebisen mer och mer. Att köra bil längre sträckor är just nu ingen rolig historia då det är just då som den lilla får för sig att sikta in sina kickar på min blåsa. Men det är det värt, nu börjar verkligen nyfikenheten väckas för vad det är för liten filur där inne. Några av eleverna på jobbet har börjat slagit vad om ifall det är en pojke eller flicka, vad som är rätt återstår att se.

Söta små byxor som nu ryms i bebisens, än så länge, väldigt minimala garderob. Färger som passar både en pojke och en flicka. Idag har det känts som om någon levt rövare inne i magen. Även om det känns väldigt diffust än så länge och mest bara väldigt skumt så blir det ju på något vis tydligare att det faktiskt bor någon där inne.

Det har nu gått halva tiden av graviditeten. Det är alltså nu jag kan börja räkna ner. Ibland känns det som det är en evighet kvar till 7 augusti medan det andra dagar känns som att tiden går i en vansinnesfart vilket innebär att det snart kommer att finnas en liten bebis här.

Än så länge har jag nog inte riktigt fattat att det faktiskt är en bebis i magen, trots att magen (och övriga kroppen) växer. Frågan är väl om det någonsin går att förstå. Ibland känns det som att någon kittlar mig lite lätt på insidan av magen. Jag inbillar mig att det är bebisen som sprattlar och lever runt.

Några små klädesplagg har jag handlat till den lilla. Tittar jag på dem och den lilla storleken är det nästan ännu mer ofattbart att någon inom en snar framtid kommer att ha dessa på sig. En liten människa som är en del Madde och en del Micke. Undrar ju vad det är för filur där inne, pojke eller flicka. Nyfikenheten tränger sig ju på även om det inte spelar någon som helst roll. Flera har frågat vad jag tror att det är för kön men jag har faktiskt ingen aning. Kanske kommer det en känsla senare. Välkommen är den lilla i alla fall.

Bulle i ugnen - halvtid

Har haft en dag när jag varit konstant hungrig. Det hela började med att jag hann få i mig två frukostar innan jag åkte till jobbet i morse. Och då ska tilläggas att jag klev ur sängen tio över sex och åkte till jobbet strax före klockan sju. Sedan har det varit youghurt, mackor, frukt och en kaka om vartannat på jobbet. Caféet har verkligen tjänat pengar på mig idag. Glömde helt bort att ta med mig en macka hemifrån i morse, förmodligen för att jag var så fokuserad på att äta mina frukostar. Att det dessutom serverades fiskbullar till lunch på jobbet, som är något av det värsta jag vet, gjorde ju inte saken bättre.

Ikväll ska jag deppa lite framför tv´n. Verkar som om jag gått upp mer i vikt och blivit större än vad jag själv tycker att jag har. Jag var ju inte direkt pinnsmal innan jag blev gravid och kommer heller inte bli så när bebisen är ute heller. Men det är flera som kommenterat "min stora mage" och nu har jag också fått höra "den breda baken". Just idag blir jag lite deppig över de kommentarerna. I morgon har det säkert gått över igen. Jag skulle faktiskt aldrig få för mig att säga till någon om jag tycker att de "blivit breda över baken", men alla är vi olika.

Jag är gravid i vecka 17, strax vecka 18, och redan har jag fått höra kommentaren: "Är du säker på att det inte är två?". Idag kommenterade en person att jag redan fått en mage som syns och personen i fråga kommenterade med samma kommentar som ovan. När jag sedan sagt att att vi precis varit på ultraljud och att just antalet var en av de första frågorna jag hade och att svaret var ett så kommer ändå kommentaren: "Nä, det kanske t.o.m. är tre där inne".

Jag vet att flera tar illa upp av sådana kommentarer och kanske kommer jag med göra det så småningom om det blir för många sådana, jag vet inte. Jag trodde bara att en av de självklaraste delarna är väl att magen växer och börjar synas? Det är ju liksom ett barn som växer för varje dag och tar plats, även om den just nu inte är så stor så är det ju betydligt mer i magen nu än innan. Det är första gången jag är gravid. Jag vet inte så mycket om detta, men jag kommer att veta med tiden. Jag vet inte hur stor en "normal" mage ska vara i vissa veckor, det enda jag vet är att alla är olika. Men lite dum känner man sig när kommentaren: Men oj! Har du redan så stor mage" kommer. Vad ska jag säga? "Jag ber om ursäkt för detta, jag ska försöka hålla in den"...