enresagenomlivet

Innan klockan ens slog sju slog jag upp ögonen i morse så nu är frukosten intagen och jag ska snart bege mig ut på en promenad.

Tre veckor kvar till bröllopet idag och just nu funderar jag mycket kring vädret. Vi hoppas verkligen på en dag med fint väder, även om vädret inte är det centrala. Klarblå himmel, sol och 20 grader varmt vore underbart. Håller tummarna!

Idag kom en kollega tillbaka efter en tre veckors ledighet och vi pratade om ditten och datten. Hon frågade hur allting går, om det är mycket nu. Jag svarade att det lugnat ner sig lite nu, ett av de nationella proven är helt klart(äntligen), det andra är under pågående rättning, omdömen är klara och utvecklingssamtalen gjorda. Hon tittade på mig med ett leende och sa; Men du, jag menar ju med bröllopet!? Jaa just det. Med jobbet som tagit upp de mesta av tankarna så har stressen och nervositeten inte hunnit smygit sig på än. Men än är det lite tid kvar. Och med tanke på att alla frågar om jag är stressad så blir jag stressad. Det känns som om jag borde vara det eftersom alla frågar och då blir jag stressad av att jag inte är stressad men kanske borde vara det?

Älskade Jenny har berättat att hon är stressad inför min och Mickes dag så hädanefter så ska jag nog hänvisa till henne när folk frågar mig, då får de i alla fall ett konkret svar. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag om ett par veckor vara ett stressat vrak som kommer terrorisera Jenny med min nervositet.

Efter kvällen kan jag nog lugna mamman min också. I stort sett varje gång som vi ses numera så frågar hon om jag börjat gå in skorna till bröllopet. Frågan är så vanlig att jag de senaste gångerna vi setts inlett med frasen "Nej, jag har inte börjat gå in skorna". Men ikväll tänkte jag sätta dem på fötterna och förhoppningsvis sitter de som gjutna på mina fötter om några veckor (shit, snart kan man börja räkna ner med dagar... oj, stressen kanske börjar komma krypande i alla fall då...).

Vilken "trött-dag" jag har haft i dag. Huvudvärk sedan i förmiddags och möte efter möte från klockan tolv fram till halv sex. Efter att ha handlat på vägen hem så landade jag hemma framåt sju. Blir sänggång tidigt ikväll. Ibland är sängen den allra bästa vännen. Skönt att starta upp med kortvecka, bara två dagar kvar och sedan helg och valborg, som vi förövrigt ska fira hemma hos Jenny och Mathias. Eller fira och fira, valborg är den mest överskattade helgdagen av dem alla, enligt mig, så vi ska nog snarare äta en god bit mat och ha en trevlig kväll! Det längtar jag efter.

Fotograf: Johan Börjesson

Balkongen har fått sig en makeover i helgen. När grannarna fixat i sina trädgårdar har jag fixat på balkongen. Men nästa vår då står även jag där med en gräsmatta att klippa, rabatter att pyssla om och en grill att tända framåt kvällen.

Blommor och lyktor är nu på plats på balkongen. Lyktorna har verkligen sett sina bästa dagar, men de får hänga med i sommar och sedan ersättas nästa år.

Har spenderat några dagar på resande fot med destination Helsingfors för att tillsammans med familjen fira mamma på hennes dag.

Efter mycket letande och slut i butik så hade nu "hjärtat" åter kommit in.
Och jag vet precis vilket fönster detta kommerr få pryda i huset sen.

Idag när jag kom till jobbet så hade cheferna varit uppe med påskägg till oss. Jag höll mig i från dem och lät kollegorna smaska till en början. Men efter ett tag kunde jag inte hålla mig, så några små bitar fick det bli. Det är ju ändå påsk snart. Dessutom hade eleverna bakat supergoda vaniljbullar till konferensfikat. En riktig gottegrisdag med andra ord.

Dagligen drömmer jag om inredning till huset, detaljer lika mycket som tapeter men även om hur trädgården ska göras iordning nästkommande sommar. Jag drömmar om nyrenoverade rum, middag på altanen och att plantera potatis i grönsakslandet som kommer att ordnas med. Om att kliva in på min egna uppfart, att arbeta i mitt kommande kontor samtidigt som jag blickar ut över grannarna och deras hus.
Kanske enkla drömmar. Men det är min drömmar!

Om inte allt för lång tid byter jag efternamn. Jag sliter mitt den sista tiden och längtar till dagen då jag och Micke har samma. Jag går från att vara flickvän och sambo till att bli fru. En underbar känsla som sprider sig i kroppen.

Och varför börja på ett ett nytt kapitel i livet, när man kan börja med två. Vi har hittat vårt hus. Huset som vi ska göra till vårt och där vi kommer flytta in som man och fru, med endast ett efternamn på brevlådan.

För detta finns inget annat ord än kärlek.

Innan klockan ens slog sju slog jag upp ögonen i morse så nu är frukosten intagen och jag ska snart bege mig ut på en promenad.

Tre veckor kvar till bröllopet idag och just nu funderar jag mycket kring vädret. Vi hoppas verkligen på en dag med fint väder, även om vädret inte är det centrala. Klarblå himmel, sol och 20 grader varmt vore underbart. Håller tummarna!

Idag kom en kollega tillbaka efter en tre veckors ledighet och vi pratade om ditten och datten. Hon frågade hur allting går, om det är mycket nu. Jag svarade att det lugnat ner sig lite nu, ett av de nationella proven är helt klart(äntligen), det andra är under pågående rättning, omdömen är klara och utvecklingssamtalen gjorda. Hon tittade på mig med ett leende och sa; Men du, jag menar ju med bröllopet!? Jaa just det. Med jobbet som tagit upp de mesta av tankarna så har stressen och nervositeten inte hunnit smygit sig på än. Men än är det lite tid kvar. Och med tanke på att alla frågar om jag är stressad så blir jag stressad. Det känns som om jag borde vara det eftersom alla frågar och då blir jag stressad av att jag inte är stressad men kanske borde vara det?

Älskade Jenny har berättat att hon är stressad inför min och Mickes dag så hädanefter så ska jag nog hänvisa till henne när folk frågar mig, då får de i alla fall ett konkret svar. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag om ett par veckor vara ett stressat vrak som kommer terrorisera Jenny med min nervositet.

Efter kvällen kan jag nog lugna mamman min också. I stort sett varje gång som vi ses numera så frågar hon om jag börjat gå in skorna till bröllopet. Frågan är så vanlig att jag de senaste gångerna vi setts inlett med frasen "Nej, jag har inte börjat gå in skorna". Men ikväll tänkte jag sätta dem på fötterna och förhoppningsvis sitter de som gjutna på mina fötter om några veckor (shit, snart kan man börja räkna ner med dagar... oj, stressen kanske börjar komma krypande i alla fall då...).

Vilken "trött-dag" jag har haft i dag. Huvudvärk sedan i förmiddags och möte efter möte från klockan tolv fram till halv sex. Efter att ha handlat på vägen hem så landade jag hemma framåt sju. Blir sänggång tidigt ikväll. Ibland är sängen den allra bästa vännen. Skönt att starta upp med kortvecka, bara två dagar kvar och sedan helg och valborg, som vi förövrigt ska fira hemma hos Jenny och Mathias. Eller fira och fira, valborg är den mest överskattade helgdagen av dem alla, enligt mig, så vi ska nog snarare äta en god bit mat och ha en trevlig kväll! Det längtar jag efter.

Fotograf: Johan Börjesson

Balkongen har fått sig en makeover i helgen. När grannarna fixat i sina trädgårdar har jag fixat på balkongen. Men nästa vår då står även jag där med en gräsmatta att klippa, rabatter att pyssla om och en grill att tända framåt kvällen.

Blommor och lyktor är nu på plats på balkongen. Lyktorna har verkligen sett sina bästa dagar, men de får hänga med i sommar och sedan ersättas nästa år.

Har spenderat några dagar på resande fot med destination Helsingfors för att tillsammans med familjen fira mamma på hennes dag.

Efter mycket letande och slut i butik så hade nu "hjärtat" åter kommit in.
Och jag vet precis vilket fönster detta kommerr få pryda i huset sen.

Idag när jag kom till jobbet så hade cheferna varit uppe med påskägg till oss. Jag höll mig i från dem och lät kollegorna smaska till en början. Men efter ett tag kunde jag inte hålla mig, så några små bitar fick det bli. Det är ju ändå påsk snart. Dessutom hade eleverna bakat supergoda vaniljbullar till konferensfikat. En riktig gottegrisdag med andra ord.

Dagligen drömmer jag om inredning till huset, detaljer lika mycket som tapeter men även om hur trädgården ska göras iordning nästkommande sommar. Jag drömmar om nyrenoverade rum, middag på altanen och att plantera potatis i grönsakslandet som kommer att ordnas med. Om att kliva in på min egna uppfart, att arbeta i mitt kommande kontor samtidigt som jag blickar ut över grannarna och deras hus.
Kanske enkla drömmar. Men det är min drömmar!

Om inte allt för lång tid byter jag efternamn. Jag sliter mitt den sista tiden och längtar till dagen då jag och Micke har samma. Jag går från att vara flickvän och sambo till att bli fru. En underbar känsla som sprider sig i kroppen.

Och varför börja på ett ett nytt kapitel i livet, när man kan börja med två. Vi har hittat vårt hus. Huset som vi ska göra till vårt och där vi kommer flytta in som man och fru, med endast ett efternamn på brevlådan.

För detta finns inget annat ord än kärlek.