enresagenomlivet

Jag har nog aldrig varit en kvällsmänniska, inte direkt en morgonmänniska heller iof, men mer morgonmänniska än kvällsmänniska. Att gå och lägga sig klockan tio och kliva ur sängen klockan sex har därför inte varit något jätte problem för mig när jag jobbat. Men dessa lediga veckor har jag verkligen vänt på de där rutinerna och helt plötsligt är jag en kvällsmänniska av rang. Framåt halv elva har jag många mornar fått tvinga mig själv att spänna upp ögonen och inte förän framåt lunchtid börjar jag bli människa. Många kvällar passerar klockan tolv och mycket mer än så innan jag kryper till sängs och det är ofta när klockan är som nu, närmare nio eller tio som jag blir fylld av energi till att göra saker. Städa, rensa, plocka och fixa. Så tänker jag varje kväll; "Det där tar jag tag i i morgon när jag vaknar." Jo, tjena. När jag väl vaknar till liv på dagarna då är det mycket skönare att slänga upp benen i högläge och ha en bok i nävarna. Nästa vecka blir det nog dock till att försöka vända tillbaka lite på rutinerna inför att jobbet tar vid. Men än så länge njuter jag av att vara vaken länge, sova länge och inte göra många knop.