enresagenomlivet

Ännu en högtid är här. Jag älskade midsommar när jag var liten, ofta firades min födelsedag i samband med högtiden och så var det riktigt firande med dans runt stång, pappa som varje år gjorde midsommarkransar och kusiner i mängder som stojjade tills vi stupade. Numera ser jag annorlunda på dessa högtider (som jag säkert nämnt tidigare). Med åren tycker jag att högtiderna har kommit att innebära mer och mer krav - allting måste vara så otroligt bra, bara det bästa är bra nog. Alla ska slå alla i firande, på alla möjliga sätt. Jag gillar inte kraven, jag vill att det ska vara trevligt på ett lättsamt sätt, inte påtvingat bara för att det är midsommar (eller nyår, eller påsk...). Så som firandet var när jag var liten, det är ett härligt firande för mig. Men som det ser ut idag, med alla krav, så blir jag automatiskt motvillig. Jag vet inte hur det har blivit såhär, kanske är det media som hjälper till med alla uppstolpade krav på ditten och datten, eller såg man bara inte detta när man var liten?

Vi ska snart bege oss mot nära och kära där vi ska inta sillunch och mot kvällen blir det grillning. Inget påtvingat eller försök till att bräcka grannen i snyggast midsommarstång. Inget tjafs om vem som har den dyraste snapsen eller nyaste midsommarklänningen. Bara vi och ett gott sällskap!