Fina minnen
Idag satt jag och tittade igenom alla gratulationskort från bröllopet och där fanns även vårt vigselbevis. Jag har nog inte tittat i det sedan veckan efter bröllopet. Då tittade jag iof på det varje dag i stort sett, kanske för att försöka förstå att det nu var jag och Micke "på riktigt". I alla fall, när jag tittade i vigselbeviset så blev jag alldeles varm. Under vigseln så talade vår vigselförrättare till oss så fint om äktenskapet och sedan läste han en text som han skrivit ner i vigselbeviset. Texten visade sig vara Sonja Aldéns Du är allt. En av de finaste låtarna jag vet. När jag förstod att det var den texten han läste blev jag alldeles rörd och jag minns att jag tittade på min nyblivne man och möttes av ett stort leénde. Veckorna innan bröllopet lyssnade vi, och framförallt jag, på massor av musik med koppling till kärlek och bröllop, det kändes som att det var det enda som jag ville lyssna på då. Och en av de låtarna som jag lyssnade mycket på då var just Du är allt. Att han sedan läste just den kändes så otroligt fint. Jag är så otroligt tacksam att vår vigselförättare lät oss göra vigslen till våran och att han lyckades ge oss en vigsel som inte hade kunnat bli mer "vi".
