enresagenomlivet

De senaste veckorna är det som om en sovklocka är installerad i min kropp. Mellan halvåtta och åtta är det VARJE kväll som om någon tagit något och slagit i skallen på mig. Jag blir toktrött och skulle kunna lägga mig och sova. Jag brukar dock försöka ta mig igenom det värsta och orka vara uppe till halv tio (oftast). Under jullovet, när jag även mådde rätt dåligt, så sov jag middag under dagarna. Det är ju inte lika lätt att göra det på jobbet. Även om jag ibland skulle behöva. Idag verkar dock sovklockan ha ställt larmet tidigare för sedan en stund tillbaka är jag sovtrött något enormt. Så nu blir det ett avsnitt av Vänner och sedan får vi se hur länge jag orkar hålla mig uppe.

Just nu önskar jag att mataffärerna var mer som pizzeriorna, att man kunde ringa in en beställning som de kom farande med inom några minuter. Lite glass skulle nämligen inte sitta helt fel nu. Mannen min jobbar och jag orkar inte åka till affären. Det ser alltså ut att bli en kväll utan glass. Glass förresten, när åt jag det sist? I somras? Jag är ingen glassmänniska mer än på sommaren för att det hör till. Men ikväll satte glassuget visst in.