enresagenomlivet

Har en riktig tröttdag idag. Ögonen vill liksom inte upp helt och hållet och vore det inte så att jag behöver komma i säng skapligt i kväll eftersom det väntas jobb i morgon så skulle jag nog ha sovit hela dagen. Istället har jag degat i soffan och varit lite bitter. Bitter över att min telefon verkar ha börjat ge upp och inte vill ge ifrån sig signaler när det kommer sms eller ringer, det är alltså ren tur om jag lyckas se när det ringer eller om jag lyckas titta på telefonen inom en snar framtid efter att ett sms kommit. Häromdagen hittade jag t.ex. fem(!) inkomna och olästa sms i inkorgen. Det hade nämligen inte kommit upp på skärmen att det kommit sms heller. Jag som, lite surt, började fundera på varför ingen svarade på mina sms. Svaret fick jag där. Jag är en sådan person som inte gärna vill sitta och betala av på en telefon i flera år och inte heller binda upp mig. Jag vill gärna betala telefonen där och då när jag köper den. Jag är inte så intresserad av telefoner och har hittills klarat mig utan en touchtelefon, men det kanske är dags även för mig att gå över på en sådan där modern. Dessvärre är det ju inga små penningar de ska ha för telefoner idag så jag hade gärna sett att min telefon hängt i ett tag till...

Nåja, kan väl rapportera om gårdagens pinsamma också. Jag och Micke hade varit iväg och handlat på Lövåsen och skulle åter till bilen. Jag trycker på dosan och hör hur bilen låses upp. Micke som står vid bilen säger till mig att låsa upp medan jag säger att jag redan gjort det men trycker ändå på knappen igen. Bilen går fortfarnade inte att öppna. Micke ställer den lite (enligt mig) knasiga frågan om vi ens är vid rätt bil. Jag ska precis säga ja när jag inser att vår bil står bredvid den som vi står vid. Två precis likadana bilar bredvid varandra och vi tar fel. Turligt nog var det nog ingen som såg oss. Klantigast i stan.