Tiden bara försvinner
Jag fattar inte riktigt var tiden tar vägen. Nyss var det jul och graviditeten gick i snigelfart kändes det som. Idag är vi inne i maj med snart bara tolv veckor kvar till bebisens ankomst. Hela vårterminen på jobbet och med plugget har bara rusat förbi, vissa dagar känns såklart långsammare än andra men sammantaget så har det gått i en rasande fart och snart är det sluttenta för denna termin och sedan skolavslutning på jobbet. Och mycket ska hinnas med innan dess. Har dock avsagt mig att följa med på jobbets Ålandskryssning i slutet av juni, det känns inte helt optimalt. Dels har jag mycket svårt för att åka båt, inte min grej riktigt, och sedan istort sett höggravid på det. Nej, arbete på hemmaplan får det bli för min del. Har åtminstonde lyckas bocka av samtliga utvecklingssamtal, så en sak på "att-göra" listan är klar. Inom några veckor ska allt jobb börja avslutas, tentan ska det pluggas till, en stor del av husets insida ska bli ommålat. Ett smärre kaos kommer det vara känns det som, både bokstavligt och i huvudet. Golvet i huset ska slipas och läggas om, men det kommer nog inte hinnas innan målarna är här så det får bli ett projekt i sommar. Om två veckor åker vi alla fall iväg på en välbehövlig weekend, mannen och jag. Förhoppningsvis blir det ett par dagar med fint väder där vi kan lämna allt kaos hemma.
Nähä, nu ska jag se till att få lite mat i magen. Lite plugg skulle nog också behövas hinnas med, vi får se om orken och lusten finns.
Nähä, nu ska jag se till att få lite mat i magen. Lite plugg skulle nog också behövas hinnas med, vi får se om orken och lusten finns.
Kommentarer
Trackback