enresagenomlivet

Supersköna toppar till promenaderna. Passade på och tog en i varje färg.

Mjukisbyxor som andas, perfekt till höstens promenader och så en sådan tröja som jag letat länge efter och nu äntligen funnit.

Idag ser det dock inte ut att bli någon promenad, känns som att regnet kommer att hålla i sig hela dagen, om inte längre än så.

Vaknade vid åtta i morse av att det smattrade på rutan, jag som hade hoppats på ytterligare en solig dag så färgen kunde bättras på, men men, det får bli att fixa och dona inne istället. Ska se till att koka upp de sista vinbären till gele under dagen och kanske göra en rejäl rensning bland kläderna så det är fixat till flytten sen. Inget onödigt ska med. Hade tänkt börja dagen med en promenad men vädret lockar inte, kanske senare om regnet gör ett uppehåll. Nu tänkte jag istället ställa mig vid spisen och steka amerikanska pannkakor till frukost.

Har i dagarna två haft finbesök i stan av Emma, som jag pluggade ihop med, och hennes lilla David. Vi har spenderat två mysiga eftermiddagar ihop. Vi har ju inte setts sedan vi lade upp uppsattserna, förutom när vi sprang på varanndra under shoppingtur i våras i Norrköping, men nu får det inte dröja så länge till nästa gång. Vi pluggade ihop under några år och framförallt under sista terminen när vi skrev uppsatsen så vände vi ut och in på varandra och våra uppsattser. Det blir väldigt konstigt då när man inte längre ses då och då även om vi hållit kontakten. Så det var verkligen ett kärt återseénde när jag mötte upp dem igår. Nästa gång får det nog alltså bli en tur till Finspång för min del. Nu när de upptäckt Katrineholm är det min tur att bli guidad i Finspång. 


Bjöd gästerna på blåbärsmuffins under dagens fika.

Jag har nog aldrig varit en kvällsmänniska, inte direkt en morgonmänniska heller iof, men mer morgonmänniska än kvällsmänniska. Att gå och lägga sig klockan tio och kliva ur sängen klockan sex har därför inte varit något jätte problem för mig när jag jobbat. Men dessa lediga veckor har jag verkligen vänt på de där rutinerna och helt plötsligt är jag en kvällsmänniska av rang. Framåt halv elva har jag många mornar fått tvinga mig själv att spänna upp ögonen och inte förän framåt lunchtid börjar jag bli människa. Många kvällar passerar klockan tolv och mycket mer än så innan jag kryper till sängs och det är ofta när klockan är som nu, närmare nio eller tio som jag blir fylld av energi till att göra saker. Städa, rensa, plocka och fixa. Så tänker jag varje kväll; "Det där tar jag tag i i morgon när jag vaknar." Jo, tjena. När jag väl vaknar till liv på dagarna då är det mycket skönare att slänga upp benen i högläge och ha en bok i nävarna. Nästa vecka blir det nog dock till att försöka vända tillbaka lite på rutinerna inför att jobbet tar vid. Men än så länge njuter jag av att vara vaken länge, sova länge och inte göra många knop.

Igår firade grabbsen, inkl Micke, att de fyllt trettio under våren. Det blev en lyckad tillställning där bandet slutade spela långt in på småtimmarna och jag inte kom i säng fören klockan närmade sig halv sex. Trots att jag var nykter och agerade chaufför så är jag tröttare än tröttast idag och avundas inte de som verkligen tog sig ett glas eller betydligt fler än så och nog mår betydligt sämre idag. Har blivit en frukost med Jenny på stan och sedan balkongen med en bok i högsta hugg. Snart mat från pizzerian och sedan soffan kvällen lång.

Tog mig en riktig sovmorgon i morse, var trött efter gårdagens bravader. Jag och Jenny hade nämligen en heldag, bara hon och jag (med besök av syster min i slutet av kvällen), igår. Kanske sista gången som vi verkligen umgås under många timmar innan hennes bebis säger hej till världen.

Vi började dagen med frukost hemma hos mig i form av amerikanska pannkakor innan vi begav oss mot Örebro och IKEA. Efter en liten avstickare till Kumla (eftersom vi inte riktigt hade koll på vägen) så hamnade vi i alla fall rätt. Gjorde IKEA på 50 minuter, vilket måste vara något slags rekord, och drog oss sedan vidare in till Marieberg där det shoppades lite och fikades. Åkandet hemåt gick bättre, rätt väg på första försöket (efter lite guidning av far min)! Vi for hem till Jenny där en fotterapeut kom och gjorde våra fötter fina och fräscha. Vilket underbart koncept förresten, att komma hem till kunden och utföra tjänsten. Sedan bar det av ner på stan för middag på Stortorget, himmelskt gott och vidare därifrån till bion där syster mötte upp oss och vi såg Bridesmaides. En sådan riktigt härlig tjejefilm där det skrattades nästan hela tiden. En helt super bra dag hade vi med andra ord.

Tack Jenny för en super härlig dag, det var inte sista gången vi gjorde detta. Även om det kanske dröjer ett tag till nästa gång!

Nu har jag setat bra länge här i soffan och funderat över vad som finns att hitta på här i stan, eller kring stan, en dag som i morgon. Jag känner att gärna gör något, men kommer inte på något. Det krävs inte mycket, bara komma ut från lägenheten (åh, vad jag velat haft trädgården nu)...

Hade återigen en natt då sömnen inte ville infinna sig, fram till halv fyra satt jag därför framför tv´n och följde bevakningen av gårdagens fruktansvärda händelse i Norge. Efter ett tag somnade jag äntligen men vaknade halv sju helt förstörd efter en mardröm som innehöll både bomber och galna skottlossningar med mig som utpekad måltavla. Vaknade i samma stund som det i drömmen stod en man och bankade på dörren och ryckte i handtaget. Hjärtat slog nog i tvåhundra innan jag insåg att det var en dröm och att jag i framtiden bör undvika timtals med nyheter precis innan sänggång.

Idag blev det kalas för andra dagen i rad. Max fyllde tre år och firades såklart med en massa paket och tårta. Glädjen över traktorn som gömde sig i paketet gick inte att undgå, rätt present på rätt plats. Vilken tur att Maxen fyllde år just idag och att de alla firade hans dag här i Sverige och inte i Oslo.

Nu blir det film här hemma med maken. ♥

Blev en tur till Smultronstället idag.
Choklad och apelsinglass, grädde, varm fudge och mandariner.

Vem är så dum att man vaknar klockan fem en semester dag, efter cirka fem timmars sömn och inte kan somna om fastän man är trött som en gnu. Jo, jag tydligen. Min sömn spelar mig ett spratt och har så gjort de senaste veckorna. I minst en timme ligger jag vaken om kvällarna innan jag kan somna, även om jag gäspat de senaste timmarna och nästintill somnat i soffan så går hjärnan på högvarv så fårt jag lägger huvudet på kudden. Om jag sedan vaknar på natten eller när Micke åker till jobbet så går det inte att somna om och om jag väl gör det så är det en ryckig sömn med konstiga drömmar som knappt kan klassas för sömn. Jag tänker på huset, inredning, möblering, jobbet, framtiden och livet i sig.

Livet just i detta nu är i alla fall en bulldeg på jäsning och ett gammalt Sommarpratar-program ur högtalarna. Regnet faller fint utanför fönstret och jag sitter vid köksbordet och funderar. För exakt två år sedan hade jag chansat på att min syster skulle föda sin bebis, en liten bebis som vi inte visste vem det var. Idag är denna bebis ingen bebis utan i morgon en tvåårig vilding. Då blir det kalas och jag slog igår in paket under små fniss från mig själv. Jag hade alltså inte jätte fel när jag gissade på den 21 juli för ankomsten. Hon kom istället den 22:a, på sin mosters namnsdag. Vilken fullträff!

För ett år sedan planerade jag och Micke vår förlovning i smyg, jag tror faktiskt inte att någon anade något, även om mormor, som faktiskt var den första som fick veta att vi förlovat oss, utbrast att hon väntat på detta. För ett år sedan var det exakt en månad kvar till vår förlovningsdag. Vad vi dock inte visste den här dagen för ett år sedan var att vi tio månader senare skulle gifta oss. Det var först under vintern som vi bestämde oss för just den 21 maj som vår bröllopsdag. Och idag har jag varit Mickes fru i två månader.

Jag visste inte heller att jag fem månader senare, bara några dagar före jul, skulle gå på intervju till det jobb som skulle komma att bli mitt första jobb efter att jag pluggat till lärare i fyra och ett halvt år. Jag visste inte att jag skulle känna mig lite osäker inför jobbet, främst pga pendlingen, och inte heller att jag skulle gråta glädjetårar när jag strax efter jul fick veta att jobbet var mitt om jag ville ha det. Jag visste inte att jag skulle känna mig hemma på jobbet och trivas som fisken i vattnet.

Men idag är idag och nu ska bulldegen bakas ut. Programmet i högtalarna är snart slut och ett nytt ska sättas på. Att dagen bara har börjat är ju lite fel eftersom jag varit vaken i snart fyra timmar, men det är i alla fall en ny dag och jag väntar och ser vad denna bjuder på.

Hej och hå, vilket väder, vad gör man en dag som denna? Mannen började jobba idag efter sin semester och när han åkt till jobbet vid sju så slog jag igen ögonen och somnade om. Vaknade sedan av regnet som smattrade på fönstret strax efter elva. Kanske borde man ägna dagen åt sådant som behövs fixas med, men som skjuts undan vid fint väder till exempel att rensa bland gamla papper. Jag har pärmar sparade med papper och räkningar sedan jag flyttade hemifrån, det vill säga fem år gamla papper. De har fått flyttat med i alla mina flyttar men nu får det vara nog. Ut ska de.

Jag hoppas innerligt att sylten som jag nu kokat är himmelskt god när den fått stå och gottat till sig, för h*****e vilket jobb det var att kärna ur körsbären. Två kilo körsbär hällde jag i grytan och då var alla kärnor utrensade.

Jag begav mig idag till mamma för att plocka lite körsbär, det slutade så som bilden visat; Hanna uppflugen på en stol för att hålla bort alla grenar, lillebror på stegen för att plocka eftersom han mäter högst över havet och jag och mamma höll i bunken. Mamma var också duktig och klättrade efter bären, vilket jag också tänkt göra men mamma var alldeles för rädd för att min 50-kronors tröja från H&M skulle bli förstörd. Det sket sig ganska snabbt ändå när bror började kasta ner bären och de "splashades" ut över den vita tröjan. Måste ha sätt rätt roligt ut där vi stod, fyra stycken för att kunna få ner lite körsbär. Men det var tur att jag hade hjälp, hade aldrig fått ner körsbären själv. I morgon blir det till att koka sylt.

Min älskade systerdotter har överfört sin förkylning på mig och dessa dagisbaciller är ju inter roliga. Efter dagens lunch med syster så är jag nu helt färdig och soffan väntar. Passande nog drog himlen ihop sig och det ser ut att bli regn när som helst, därför ska jag nu passa på att kika på någon serie som ligger och väntar på datorn. Lagom nöje en dag som denna när varken vädret eller kroppen är på topp.

Fyra veckors semester har gått och fyra återstår. Hoppas de återstående veckorna inbjuder till lite mer strandväder. Igår kväll begav vi oss, vädret till trots, tillsammans med Putte och Elin ner till den nya restaurangen på stan. Äntligen verkar stan ha fått ett riktigt bra ställe som serverar riktigt god mat. Jag åt oxkind och den gick inte av för hackor, mums så gott. Där lär det bli fler besök. Nu ska jag göra mig redo för en lunch på stan med syster. Dagarna flyter ihop dessa dagar, men det är ändå lika härligt när man inser att det faktiskt är fredag även om alla dagar är lediga dagar nu.

Oj, oj, nu ligger fötterna högt i soffan, tv´n har slagits på och en tidning ligger redo att börja läsas. Ännu en dag har vi spenderat dagen på golfbanan, varmt har det varit och jag har druckit alldeles för lite vatten. Men bra med motion och kul att se bra golf (ja, jag vet, jag har blivit omvänd av min kära make, men börja spela kommer jag inte). Är helt slut i båda kropp och knopp och nu är jag redo för en kväll i soffan.

Slog till med en rejäl sovmorgon i morse (förmiddags) och slog inte upp ögonen fören strax före tolv, kan inte ens minnas när det hände senast. Kanske beror det på att vi spenderade flera timmar av gårdagen på golfbanan eftersom det är Katrineholm Open denna vecka. Vet inte riktigt hur det gick till, men det var jag som var den som låg på om att vi borde åka ut. Inte för att Micke direkt satte sig emot detta förslag. Men idag fick han åka ut själv då jag, förutom att sova, inte orkade en till dag med en fyratimmars "promenad" i stekande sol. Inte min panna heller för den delen som skulle kunna knäcka extra som tomat i grönsaksdisken.

Efter dagen på golfbanan så gav vi på kvällen oss iväg till David, Lina och Selma ute på landet. Det blev picnic med grillning nere vid vattnet och sedan hem till dem för att krypa runt i jordgubbslandet för att plocka av efterrätten. Insåg att ett jordgubbsland förblir ett måste i huset. Vilken känsla att plocka sina egna jordgubbar och dessutom så smakar det ju så mycket godare.

Idag blir det inte många knop gjorda, inväntar att solen ska gå bakom träden så jag kan sätta mig i skuggan på balkongen och läsa. Just idag skippar jag faktiskt solen till fördel för skuggan.

Har haft en riktigt härlig sommarhelg som började i fredags med grillning hos syster, Fredrik och Maja. En massa god mat, dryck och sällskapsspel. När man spelar spelet Med andra ord så går det inte att hålla skrattet inne. Gårdagen började med 3-årskalas för Hugo där det blev fika och häng i trädgården och sedan var vi bjudna hem till Jeppe och Fia på kvällen där det blev grillning, kubb och bad  för de som kände sig manade, det vill säga inte jag. När man ser barnen hoppa i helt utan rädsla så är det svårt att tänka att jag själv var likadan när jag var liten. Då fanns det inte en tanke på att vattnet kunde vara kallt utan det var bara att kasta sig ut från bryggan och det gjorde man oavsett gradantal. Numera är jag en riktig badkruka och än så länge har jag faktisktt inte badat i år. Jag ska nog ta efter Hugos tanke. Han ställde sig på stegen ner i vattnet, blev blöt om fötterna, klev sedan upp på bryggan igen och förkunnade nöjt; Nu har jag badat! Tänk vad lätt det vore att säga att man har badat då.