enresagenomlivet

Huset är vårt!
Vi har varit där och spanat såklart och bara njutit av att det är vårt. Suttit i trappen och bara spanat ut över huset. Vet inte hur många gånger jag sagt: "Tänk att vi har ett hus". Helt galet. I morgon blir det flytt på riktigt och från och med lördag är vi helt och hållet enbart husägare. Det sista är nu packat tror jag och nu ska internet kopplas ur och sedan ska jag bädda ner mig och sova sista natten i lägenheten.

Nästa vecka är den traditionella höstlovsveckan och egentligen var det bestämt att vi lärare skulle jobba måndag till onsdag. Men idag kom mailet som vi alla bönat och bett om, vi får under tisdag och onsdag arbeta hemifrån, vilket innebär ett betydligt längre lov även om jag har ett par saker som måste göras under veckan. Förra veckan bröt jag ihop på jobbet och idag var första dagen på jobbet denna vecka. Jag är helt slut och det tog bara stopp. Jag har gråtit och verkligen deppat ihop de tre dagarna jag varit hemma, men blivit omhändertagen på bästa sätt av min man och dessutom haft underbar stöttning från Jenny. Det trycket över bröstet jag kännt är den värsta känslan jag någonsin varit med om, som om något satt sig på bröstet och vägrar resa sig. Jag har inte alls känt igen mig själv i detta vilket har gjort mig otroligt ledsen. Idag var jag som sagt tillbaks på jobbet igen, men att säga att jag är på topp är att överdriva. Jag tog mig igenom dagen och i morgon väntar två lektioner innan det är helg. Och sedan lov i flera dagar nästa vecka. Ett välbehövligt lov.

Detta är i alla fall en glädjens dag. Vi har fått (eller ja, köpt) vårt hus och även om jag är oerhört trött så är denna flytt verkligen något positivt. Längtar till morgondagen!

Jag fick ett sådant skönt pirr i magen tidigare idag när vi var uppe vid huset och fixade lite. Om fem dagar är det vårat fullt ut. Snart behöver vi inte bara åka förbi och kika utan faktiskt parkera bilen och kliva in i vårt hus. Underbart!

Vi har precis avslutat Idol-tittandet här hemma och nu blev det några minuter datortid innan sängen hägrar. För mig förknippas starten på helgen med Idol och min andre hälft har inte så mycket att säga till om i det läget.

Veckan som gått har varit tung. Stress, flytt och alldeles för mycket på jobbet gjorde igår att jag nådde gränsen och bröt ihop. Med stöttande kollegor och människor runt omkring mig så känns det bättre, men det är fortfarande något tungt som hänger över mig. Flytten närmar sig och allting här hemma måste styras upp samtidigt som sista veckan på jobbet inför höstlovet ska genomföras.

Efter dagens jobb blev det fredagsfika med Jenny och Nils, vilket var precis vad jag behövde. Att få prata av mig och samtidigt få lite bebismys. Jag får nog dock snart ta namnet Bajstanten då Nils verkar ha en förkärlek för att göra number two (rätt ordentligt) när han ligger i min famn. Men han är så söt, så är det Bajstanten jag blir, så är det så det får bli. Jag får helt enkelt ge igen när Nils står där och ska impa på sina polare om femton år. Då kommer tant Madde att krypa fram ur någon gömma och berätta om hans bajshistorier.

Nog om bajs. Nu ska jag krypa ner i sängen och en lång sovmorgon står på schemat i morgon innan det är dags att börja tömma förrådet och på kvällen styra kosan mot födelsedagsmiddag för pappa.

Att packa ner hemmet i lådor känns mer och mer som terapi för själen. Jag kan inte jobba samtidigt som jag gör det och jag sjunker in i tankar om det jag packar ner. Lådan som innehåller saker med koppling till bröllopet tog nog en timme att packa ner, läsa igenom alla kort med lyckönskningar, vigselbeviset, tackkort, inbjudan osv. Allt har sparats och ska så småningom sättas in ett album.

Idag har jag även skickat in anmälan om kurser till våren, Svenska som Andraspråk är det jag hoppas kunna läsa samtidigt som jag jobbar det närmaste ett och ett halvt året. Min plan var inte alls att plugga igen så här nära inpå min examen men så fick jag nys om detta och nu är jag riktigt sugen på att plugga igen, men på halvfart och distans denna gång. Tror verkligen att detta är något som jag kommer ha nytta av som lärare.

Dags att återgå till packandet. I kväll ska jag iväg till pappa och få hjälp med att sätta på vinterdäcken på bilen. En ganska så effektiv dag med andra ord.

Äntligen helg igen. Veckan har inneburit mindre jobb på hemmafronten än vanligt (skönt), skolfoto (hade glömt hur viktigt det var när man gick på högstadiet), bondekväll hos Jenny (numera tradition) och alldeles för lite flyttpackning. Så i helgen blir det med andra ord flyttpackning till fullo. Jag hoppas även få till en dejt med Jenny och Nils innan helgen är till ända. Min tanke var att påbörja packningen redan nu i eftermiddag men jag stod några minuter och tittade på kartongerna, gick en sävng i lägenheten och hamnade tillslut i soffan. Var börjar man? Jag har genomfört dessa flyttpackningar några gånger förut, närmare bestämt fyra (detta är alltså femte flytten på lika många år) men ändå kommer jag aldrig på konsten med att flyttpacka. Vad är knepet? Vore läraryrket lite mer välbetalt så skulle det ju möjligtvis gå att hyra in någon som genomförde hela processen åt en. Det vore väl något, resa bort två veckor och så är packning, flytt, städning och uppackning klart när man återvänder. Nåja, så är nu inte verkligheten. Nu blir det tacopaj när maken kommer hem och sedan soffhäng.

Lördagkväll och jag har sjunkit långt ner i soffan och underhålls av tv´ns (dåliga) utbud. Men jag njuter av ledig tid. Har haft några timmars "mamma&dotter" tid i dag, strosat på stan, skvallrat och fikat. Ledig tid. Gårdagskvällen spenderade jag hemma hos syster då våra män var på annat håll. Jag fick lära känna fåret Shaun och Fiffi innan Maja somnade och sedan blev det klassikern Black Jack för syster och mig och en himla massa tillbakablickar och snicksnack. Ledig tid.

Jag har under den senaste veckan insett att den lediga tiden är ett måste. Att vara stressad och konstant ha ont i huvudet fungerar inte utan någonstans så är det stopp. Igår var jag direkt efter jobbet på ansiktsbehandling och somnade. Jag som knappt kan somna i soffan hemma annars. Min arbetsvecka är 45 timmar och från och med nu måste det bli ett stopp vid dessa timmar. Inte stopp vid 50 eller 55 timmar, utan 45. Jag mår som bäst när jag har dagar som gårdagskvällen, dagen idag, tid med min man eller andra nära och kära. Jag älskar mitt jobb och jag trivs bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om men allting annat måste också få plats i livet.

Nu ska jag krypa ner i sängen med en bra bok och njuta av lördagens sista lediga timmar.


Under timmarna på stan med mamma köpte jag detta armband till fördel för Rosa Bandet. Jag får erkänna att jag annars är ganska dålig på att skänka pengar till organisationer och forskning, men just Rosa Bandet stödjer jag varje år.

I amerikanska filmer tycker jag alltid att de beställer pizza med "extra ost" eller i värsta fall "extra allt". Just så känner jag mig nu. Som att jag är lite extra allt. Och visst, jag känner mig faktiskt extra glad och extra lycklig. Men jag känner mig också som att det finns lite "extra allt" på kroppen. För mycket "extra" för att det ska kännas behagligt och helt tillfreds. Därför har jag nu bestämt mig för att återigen hoppa på viktväktar tåget. Det har fungerat förut och nu ser jag fram emot att det kommer att fungera igen. Jag har den bästa stöttningen man kan tänka sig så det enda som kan sätta käppar i hjulet för detta är min egen inställning. De första dagarna brukar vara de värsta och idag är det dag ett. Än så länge känns det bra, fokus ligger mycket på jobbet om dagarna så tankarna hinner inte hamna i så många andra banor. Vissa veckor tar jobbet det mesta av min tid och det sociala livet har ärligt talat kommit i skymundan. Därför kommer de första veckorna främst fokuseras på maten och det jag stoppar i mig. Att pussla in träning i livet direkt när jag knappt känner att jag hinner träffa min familj och mina vänner känns som övermäktigt. Därför blir det som sagt fokus på maten till en början. Jag hoppas dock komma igång med träningen i små mängder snart. Tills dess är alla förändringar bra förändringar.

Jag testade en ny maträtt idag till middag. Annars är det ju mestadels Micke som står för det storstilade i köket här hemma och jag kör på mina säkra kort (vilket inte är så många). Men idag testade jag på en krämig pasta med tomat, champinjoner, lök och cashewnötter. Jag slängde även i lite korv med vitlök och paprika smak för att få det hela lite mer matigt. Och det blev en fullträff faktiskt. Detta lär vi laga igen här hemma. Det "krämiga" var en blandning av matlagningsyoughurt, chilisås och kryddor. Bilden gör väl inte direkt maten rättvis, men gott var det.

Huset är vårt!
Vi har varit där och spanat såklart och bara njutit av att det är vårt. Suttit i trappen och bara spanat ut över huset. Vet inte hur många gånger jag sagt: "Tänk att vi har ett hus". Helt galet. I morgon blir det flytt på riktigt och från och med lördag är vi helt och hållet enbart husägare. Det sista är nu packat tror jag och nu ska internet kopplas ur och sedan ska jag bädda ner mig och sova sista natten i lägenheten.

Nästa vecka är den traditionella höstlovsveckan och egentligen var det bestämt att vi lärare skulle jobba måndag till onsdag. Men idag kom mailet som vi alla bönat och bett om, vi får under tisdag och onsdag arbeta hemifrån, vilket innebär ett betydligt längre lov även om jag har ett par saker som måste göras under veckan. Förra veckan bröt jag ihop på jobbet och idag var första dagen på jobbet denna vecka. Jag är helt slut och det tog bara stopp. Jag har gråtit och verkligen deppat ihop de tre dagarna jag varit hemma, men blivit omhändertagen på bästa sätt av min man och dessutom haft underbar stöttning från Jenny. Det trycket över bröstet jag kännt är den värsta känslan jag någonsin varit med om, som om något satt sig på bröstet och vägrar resa sig. Jag har inte alls känt igen mig själv i detta vilket har gjort mig otroligt ledsen. Idag var jag som sagt tillbaks på jobbet igen, men att säga att jag är på topp är att överdriva. Jag tog mig igenom dagen och i morgon väntar två lektioner innan det är helg. Och sedan lov i flera dagar nästa vecka. Ett välbehövligt lov.

Detta är i alla fall en glädjens dag. Vi har fått (eller ja, köpt) vårt hus och även om jag är oerhört trött så är denna flytt verkligen något positivt. Längtar till morgondagen!

Jag fick ett sådant skönt pirr i magen tidigare idag när vi var uppe vid huset och fixade lite. Om fem dagar är det vårat fullt ut. Snart behöver vi inte bara åka förbi och kika utan faktiskt parkera bilen och kliva in i vårt hus. Underbart!

Vi har precis avslutat Idol-tittandet här hemma och nu blev det några minuter datortid innan sängen hägrar. För mig förknippas starten på helgen med Idol och min andre hälft har inte så mycket att säga till om i det läget.

Veckan som gått har varit tung. Stress, flytt och alldeles för mycket på jobbet gjorde igår att jag nådde gränsen och bröt ihop. Med stöttande kollegor och människor runt omkring mig så känns det bättre, men det är fortfarande något tungt som hänger över mig. Flytten närmar sig och allting här hemma måste styras upp samtidigt som sista veckan på jobbet inför höstlovet ska genomföras.

Efter dagens jobb blev det fredagsfika med Jenny och Nils, vilket var precis vad jag behövde. Att få prata av mig och samtidigt få lite bebismys. Jag får nog dock snart ta namnet Bajstanten då Nils verkar ha en förkärlek för att göra number two (rätt ordentligt) när han ligger i min famn. Men han är så söt, så är det Bajstanten jag blir, så är det så det får bli. Jag får helt enkelt ge igen när Nils står där och ska impa på sina polare om femton år. Då kommer tant Madde att krypa fram ur någon gömma och berätta om hans bajshistorier.

Nog om bajs. Nu ska jag krypa ner i sängen och en lång sovmorgon står på schemat i morgon innan det är dags att börja tömma förrådet och på kvällen styra kosan mot födelsedagsmiddag för pappa.

Att packa ner hemmet i lådor känns mer och mer som terapi för själen. Jag kan inte jobba samtidigt som jag gör det och jag sjunker in i tankar om det jag packar ner. Lådan som innehåller saker med koppling till bröllopet tog nog en timme att packa ner, läsa igenom alla kort med lyckönskningar, vigselbeviset, tackkort, inbjudan osv. Allt har sparats och ska så småningom sättas in ett album.

Idag har jag även skickat in anmälan om kurser till våren, Svenska som Andraspråk är det jag hoppas kunna läsa samtidigt som jag jobbar det närmaste ett och ett halvt året. Min plan var inte alls att plugga igen så här nära inpå min examen men så fick jag nys om detta och nu är jag riktigt sugen på att plugga igen, men på halvfart och distans denna gång. Tror verkligen att detta är något som jag kommer ha nytta av som lärare.

Dags att återgå till packandet. I kväll ska jag iväg till pappa och få hjälp med att sätta på vinterdäcken på bilen. En ganska så effektiv dag med andra ord.

Äntligen helg igen. Veckan har inneburit mindre jobb på hemmafronten än vanligt (skönt), skolfoto (hade glömt hur viktigt det var när man gick på högstadiet), bondekväll hos Jenny (numera tradition) och alldeles för lite flyttpackning. Så i helgen blir det med andra ord flyttpackning till fullo. Jag hoppas även få till en dejt med Jenny och Nils innan helgen är till ända. Min tanke var att påbörja packningen redan nu i eftermiddag men jag stod några minuter och tittade på kartongerna, gick en sävng i lägenheten och hamnade tillslut i soffan. Var börjar man? Jag har genomfört dessa flyttpackningar några gånger förut, närmare bestämt fyra (detta är alltså femte flytten på lika många år) men ändå kommer jag aldrig på konsten med att flyttpacka. Vad är knepet? Vore läraryrket lite mer välbetalt så skulle det ju möjligtvis gå att hyra in någon som genomförde hela processen åt en. Det vore väl något, resa bort två veckor och så är packning, flytt, städning och uppackning klart när man återvänder. Nåja, så är nu inte verkligheten. Nu blir det tacopaj när maken kommer hem och sedan soffhäng.

Lördagkväll och jag har sjunkit långt ner i soffan och underhålls av tv´ns (dåliga) utbud. Men jag njuter av ledig tid. Har haft några timmars "mamma&dotter" tid i dag, strosat på stan, skvallrat och fikat. Ledig tid. Gårdagskvällen spenderade jag hemma hos syster då våra män var på annat håll. Jag fick lära känna fåret Shaun och Fiffi innan Maja somnade och sedan blev det klassikern Black Jack för syster och mig och en himla massa tillbakablickar och snicksnack. Ledig tid.

Jag har under den senaste veckan insett att den lediga tiden är ett måste. Att vara stressad och konstant ha ont i huvudet fungerar inte utan någonstans så är det stopp. Igår var jag direkt efter jobbet på ansiktsbehandling och somnade. Jag som knappt kan somna i soffan hemma annars. Min arbetsvecka är 45 timmar och från och med nu måste det bli ett stopp vid dessa timmar. Inte stopp vid 50 eller 55 timmar, utan 45. Jag mår som bäst när jag har dagar som gårdagskvällen, dagen idag, tid med min man eller andra nära och kära. Jag älskar mitt jobb och jag trivs bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om men allting annat måste också få plats i livet.

Nu ska jag krypa ner i sängen med en bra bok och njuta av lördagens sista lediga timmar.


Under timmarna på stan med mamma köpte jag detta armband till fördel för Rosa Bandet. Jag får erkänna att jag annars är ganska dålig på att skänka pengar till organisationer och forskning, men just Rosa Bandet stödjer jag varje år.

I amerikanska filmer tycker jag alltid att de beställer pizza med "extra ost" eller i värsta fall "extra allt". Just så känner jag mig nu. Som att jag är lite extra allt. Och visst, jag känner mig faktiskt extra glad och extra lycklig. Men jag känner mig också som att det finns lite "extra allt" på kroppen. För mycket "extra" för att det ska kännas behagligt och helt tillfreds. Därför har jag nu bestämt mig för att återigen hoppa på viktväktar tåget. Det har fungerat förut och nu ser jag fram emot att det kommer att fungera igen. Jag har den bästa stöttningen man kan tänka sig så det enda som kan sätta käppar i hjulet för detta är min egen inställning. De första dagarna brukar vara de värsta och idag är det dag ett. Än så länge känns det bra, fokus ligger mycket på jobbet om dagarna så tankarna hinner inte hamna i så många andra banor. Vissa veckor tar jobbet det mesta av min tid och det sociala livet har ärligt talat kommit i skymundan. Därför kommer de första veckorna främst fokuseras på maten och det jag stoppar i mig. Att pussla in träning i livet direkt när jag knappt känner att jag hinner träffa min familj och mina vänner känns som övermäktigt. Därför blir det som sagt fokus på maten till en början. Jag hoppas dock komma igång med träningen i små mängder snart. Tills dess är alla förändringar bra förändringar.

Jag testade en ny maträtt idag till middag. Annars är det ju mestadels Micke som står för det storstilade i köket här hemma och jag kör på mina säkra kort (vilket inte är så många). Men idag testade jag på en krämig pasta med tomat, champinjoner, lök och cashewnötter. Jag slängde även i lite korv med vitlök och paprika smak för att få det hela lite mer matigt. Och det blev en fullträff faktiskt. Detta lär vi laga igen här hemma. Det "krämiga" var en blandning av matlagningsyoughurt, chilisås och kryddor. Bilden gör väl inte direkt maten rättvis, men gott var det.